Inlandsbanan

Vilhelmina för hundra år sedan.

Den 19 december 1917 pågår arbetet med Inlandsbanan. Rallarna närmar sig Vilhelminas tätort. Ett samhälle i södra Lappland som för många numera är ett av många stopp längs Inlandsbanan. Man kan skymta det redan färdigbyggda stationshuset i bakgrunden. Arbetarna lägger ut slipers på banvallen och rälsen läggs på. Ännu är det många mil kvar att bygga. Snö och kyla är inget hinder för rallarna som arbetar på. Förmodligen är ett datum bestämt när sträckan Dorotea-Vilhelmina ska vara färdig som pågått i två år. Den svenska civilministern och representanter för inlandsbanan hade som uppdrag att kontrollera byggandet och gjorde sin senaste inspektion strax norr om Dorotea 1915.

Högtidligt firande.

De 16 Februari 1918 är Inlandsbanan officiellt klar. Från myndighetshåll förespråkades banans betydelse för inlandet. Att kunna frakta skogsråvara och malm, men dessutom bygga ut vattenkraften i älvarna. En gudstjänst hölls i Vilhelmina kyrka som ligger vackert på höjd med utsikt över samhället.  Efter gudstjänsten går man ner mot kyrkstan. En träbebyggelse av många kyrkstugor tätt samman, där bybor utanför samhället bodde under de kyrkliga helgerna. Eldsvådor likt Umeå och Sundsvall drabbade även Vilhelmina. Den 5 September 1921 började det brinna i en av kyrkstugorna och följden blev att stora delar av kyrkstan brann upp.

Inlandsbanan idag.

Företaget Inlandsbanan AB förvaltar sträckan Mora-Gällivare på uppdrag av staten. Sommartid sker turisttrafik med rälsbuss. Ett populärt sätt att se Lapplands inland med många stopp för att se och uppleva natur och samhällen längs banan. Den ursprungliga användningen av inlandsbanan som en transportled och livsnerv året runt,  är borta. Enligt Inlandsbanan AB krävs åtgärder för att höja kapaciteten på ca 30% av sträckan. Man kan helt enkelt inte köra så tunga tågtransporter på de sämsta sträckorna. Klicka här för att se bilder från Inlandsbanan.